I whip my hair back and forth

Det mesta är ganska uppochner just nu och jag kan inte förklara för jag fattar helt ärligt inte vad som händer.

Folk tror att jag är blyg och konstig men helt ärligt är jag SKYGG. Jag är skygg för att jag har tappat bort min sociala förmåga.

Anledningen till varför man helst inte ska fråga saker som man inte är beredd att höra svaren på trodde jag var uppenbar, men jag fick en fråga på den så det kanske inte var det. Och nu minns jag inte exakt hur frågan löd, men i princip är det väl så att jag har så åsåsåsåås många tankar som snurrar runt i mitt huvud jämt och ständigt och ibland vill jag bara förklara allting fast det skulle ta hundra år (kan människor som någonsin hört mig förklara någonting intyga, med en evighetslång bakgrundshistoria till allt) men samtidigt vet jag att det inte skulle vara bra om jag gjorde det för det skulle antagligen sluta med att jag skulle behöva kolla mitt blodtryck så istället slutar historien med att jag skriver något halvdeprimerande i denna blogg och alla blir ledsna.


Såååå vad gör jag egentligen en lördagkväll som denna, klockan tjugo i två, på datorn?
– Vet inte.

En sak jag verkligen saknar med 9c är hur vi var som en liten familj. En riktig familj med bråk. Och att alla lärare hatade och snackade skit om vår lilla familj för att de visste att det var vi som förstörde och eldade upp allting jämt men att de inte kunde göra något åt det.
Föredrar lätt att puttad, få böckerna slängda i golvet och höra att jag är en cpstörd liten horunge då och då, framför att gå i Nv10a.